Fias första kommentar till Cimen Hajo efter klockan 18.00 lördagen den 21 Maj.. jag springer innanför dörren och säger hjälplöst(varför gick inte världen under bara?!?)

Så lack på livet, och situationer och omständigheter man lever kring i sitt nuvarande liv.

Lack på en själv att man inte agerar till 100% för att göra någonting åt det..

Man blir till sist knäpp över situationen.

Är det såhär jag vill ha det? Min kropp säger neej.. den har fått nog nu.

Men ändå fortsätter jag att leva i en jävla drömvärld som egentligen är en mardrömsvärld!

Tappat fotfästet om livet och en själv.

Orklös. Sömnlös om nätterna. Tappar energi inför skolan. Inför B-uppsats.

Samma sak varje dag. Ingen glädje, ingen lycka i ens liv, bara ständig ångest och ett jävla helvete.

Så lack på skiten just nu så jag vill spy.