Kan verkligheten stanna upp lite, så att jag kan hinna återhämta mig i lugn och ro och få ett mående tillbaks som fungerar?

Lätt att sitta och plugga i en lagbok när hela bröstet är uppfyllt av ångest!

Känner mig som världens mest övergivna och ensammaste just nu. Saken gör den inte bättre av att han som bor över mig spelar typ värsta begravningsmusiken!

Känner mig för att gå och lägga mig i kistan direkt!

Ge mig ett piller så jag bara kan somna. Somna ifrån den här skiten. Tycker livet är rent ur sagt SKIT just nu!

Ingenting jag vill va i!

Och vem skulle ha ont av att jag försvann!? :P

Juste.. ingen :P