Tbx i dalarna och tbx i Falun åter igen då.

Tänk vad livet kan förändras över en dag! Först ligger man i famnen hos sin älskade pojkvän och mår bra, och sen ligger man ensam i sin säng i falun och mår inte allt för bra! Tillbaka till ”verkligheten” eller vad man säger. I sånna här stunder så ställer jag mig alltid frågan ifall högskolan och allt detta och mitt liv är värt att utstå ett sådant mående som jag kan ha ibland! Jag vet inte varför jag utsätter mig för det här som cimen som så själv bra sa ( varför utsätter man sig för detta?) envis kanske.. jag vet inte annars!? Hoppas det är värt allt i slutändan.

Sen är man ju känslig också, vilket är positivt i vissa sammanhang och mer negativt i andra.

Det är jävligt jobbigt för en själv att ha ett sådan känsloregister! Hur ska man hantera alla känslor!? Och hur ska man hantera dom när man är ensam? Borde jag ha svar på det? Jag som ska bli socialarbetare? :P, men jag tror inte jag har det! :(

Ibland känns det som om jag kan hjälpa andra men har desto svårare att hjälpa mig själv! :(

Ja dagen igår var en av dom hemskaste dagarna jag upplevt på länge. Och den där obehagliga känslan av att man inte alls mår bra sitter kvar.

Kunde inte hålla emot tårarna som kom på tåget! Jag ville bara sjunka genom jorden och försvinna! Det gick bara inte att sluta gråta! Och det gjorde så ont inombords! :(

Det känns för jävligt att man ändå inte kan känna att man ändå trivs någorlunda i sin studentstad, att det är skönt och vara hemma men det är ändå skapligt att vara tillbaka i Falun.

Det känns för jävligt att behöva vara ifrån den man älskar! Att inte få känna den andres närhet! Det ska inte behöva vara så! Även om jag vet att många har det så! Jag är inte ensam om att ha ett distansförhållande! Men det är så surt att vi fått så lite tid tillsammans innan jag var tvungen att dra. När man precis hittar någon så ska man iväg! :(

Jag hoppas hoppas att detta ska funka, jag vill inget annat! Jag e beredd att satsa även om det kan bli hur jobbigt som helst! Bara man är säkra i varandra och att man vet vart man har varandra, så kan man stå ut med tanken på att man vet att det är vi, och att vi har varandra och att vi snart ses igen! Men det är inte lätt! :(

Jag visste att jag kände hur starkt som helst för Tyrone, men nu när man även tvingas vara ifrån honom så inser man hur jäkla mycket jag verkligen älskar honom nu när det gör så otroligt ont att inte få vara med honom! Men jag är så glad över att han finns! Att han kom in i mitt liv! Jag kan inte förklara hur mycket jag längtar tills den dagen då han kommer till mig i Falun för att vi ska kunna bo tillsammans! Känns som han är den enda som kan få mig hel just nu! Allt annat spelar ingen roll, bara jag får ha honom nära! Men jag vet att et inte är möjligt just nu!:( och det suger!!

Förhoppningsvis kommer han imorgon och följer med min pappa hit. Jag hoppas verkligen att han själv vill det! Jag vet att många säkert tänker att mina studier då kommer att få lida för det, men just nu kan jag inte läsa ändå! Det går bara inte! Det enda jag känner att jag behöver just nu för att kunna fungera är Tyrone! Jag vet att han inte kan stanna länge, och jag vet att det kommer suga när han ska åka igen, men bara den korta tiden han skulle kunna vara här skulle betyda hur mycket som helst just nu!

Jag känner att jag behöver honom

Dessutom så har många socialarbetare redan insett att den här veckan blir det nog inte mycket plugg. Dels har inte alla fått böcker, och däribland jag, och dels har vi inte heller fått några hänvisningar om vad det är vi ska läsa. Och då kan jag lika väl umgås med Tyrone än ligga själv och må dåligt och inte ha något att göra. Får ta hela helgen sen till plugghelg ifall man fått böcker och information om vad man ska läsa, om nu det kommer gå då, om inte själen sviker en:P

Vi får se hur allting kommer att gå just nu! Just nu känner jag mig rätt orklös och det ser inte så ljust ut! Men jag kan bara ta en dag i taget just nu! Jag kommer inte orka annars. man måste ju också se till att komma igång med att må bra först, annars orkar man inte allt annat!

Mormor har blivit inlagd på sjukhus nu också, och mormors bror är också inlagd på sjukhus. Känns som om allting kommer över en på en och samma gång! Är inte det också typiskt!? Som om man inte har nog att hantera med dom känslor man har nu! Men det viktigaste och det enda som betyder något är i varje fall att jag har tyrone i mitt liv! Även om jag inte alltid kan ha honom här!

Idag har vi haft vår första föreläsning. Sitter på lunch nu. Jag har försökt äta lite i matsalen, men det är svårt! Frukosten kunde jag inte få i mig mycket utav och den var nära på att komma upp!

Det mest läskiga är att det hjälper inte om nån så ens skulle handla mat till mig och laga den till mig och servera den till mig, jag kan i vissa fall inte äta ändå när jag mår så dåligt! Vilket faktiskt gör mig själv orolig, rädd för att jag kan bli riktigt sjuk av detta!

Föreläsningen förstod man väl lite av men inte mycket. Man orkar heller inte lyssna koncentrerat i flera timmar. Jurudik är det vi läser nu, om rättsregler och massa.

Slutar klockan 5 idag! Blir inge plugg, för har ingen att kopiera av, och har inga böcker! Jag och cimen funderar bara på att handla nåt och försöka ”äta”, hyra någon film, köpa en påse godis och lägga oss i varsin säng och sega! Vädret ute är ju inte allt för roligt heller! Det regnar och är mycket kallare i Falun än vad det är i Eksjö.

nu ska jag dra mig, jag hoppas att alla ni andra som läser detta mår bättre än vad jag gör just nu!

Jag bara hoppas att Tyrone kommer imorgon, för det skulle göra mig sååå lycklig!! Känns som jag varit ifrån honom i en evighet fan!! Fast jag bara varit ifrån honom i ett dygn! Ändå får jag den känslan att jag bara vill slänga mig kring hans armar så fort jag ser honom!

Tyrone om du läser detta, så hoppas jag att du vet hur mycket jag älskar dig!

Du kan inte tveka nu! Jag älskar dig av hela mitt hjärta! Och vill inget annat än att dela livet tillsammans med dig!

 

/Fia