Man försöker och man försöker, men man blir bara ständigt överkörd, fundera på att sluta bry mig, men jag är inte en sådan känslokall människa heller som bara stänger av. Utan jag påverkas väldigt mycket kring situationer runt omkring mig och människor runt omkring mig, men en del saker borde jag lära mig att stänga av och inte bry mig om, sånt som medvetet vill göra mig illa, borde jag inte tillåta, utan bara skaka av mig, och leva mitt liv på mitt sätt, och göra det jag vill..

Får bli bättre på det.

Men det är tröttsamt att leva med någonting som aldrig blir bra. Det tar på krafterna.

Och det enda man lever på är hoppet, som hela tiden tynar bort.. allt mer och mer.

När ska man ta ”sitt förnuft till fånga” och inse att det inte funkar. Att det inte gör en gott.

Men det var precis som en klok person häromdagen sa. Det kan ju också göra gott, det har ju bevisats, det är ju bara att man är på ett visst sätt, men när den ena inte vill det, då försvårar det processen.

Och då blir det bara jobbigt kvar..

Och det ger mig ingen positivt stötning i studierna, tvärtom. Jag har snarare hamnat efter och tappat orken för skolan.

Jadu.. orka